Jan Lundhags text i Kallendarium

Hejsan,
Jag heter Jan Lundhag och varken jag eller min fru Elisabeth har någon historisk koppling till Kallbygden. Däremot till Åre kommun och detta gäller oss båda, men det är två helt andra historier, även om Historien så småningom gick ihop… Vi hittade av en slump, ett ”Per-Albintorp” som hustypen heter, i Kolåsen för sex år sedan. Vi renoverade de invändiga ytskikten och byggde ett gårdshus för utövande av hantverk och annan praktisk verksamhet och vi började finna oss väl tillrätta här uppe. Det blev så småningom allt svårare att åka härifrån och ner till Östersund varför vi helt enkelt bosatte oss här i Kolåsen. Nu har vi ett nytt fint hus som bygdens som Marcus Hyttmo byggt åt oss och vi trivs alldeles förträffligt!

Utvecklingsfrågor har alltid varit mitt personliga intresse och jag har tidigare, på fritiden, jobbat med utveckling av näringslivet i länet. Jag arbetade också, under 90-talet, fram en vision för Åre kommun, tillsammans med Barbro Bent, som jag vill minnas var näringslivssekreterare då. Och Åre 2002 var visst namnet. Här behövdes helt enkelt ett nytt fokus för oss alla, en ny samhällelig utvecklingslinje samt vilka mekanismer som ligger bakom all samhällsutveckling, detta sedan flera OS-ansökningar resulterat i stora besvikelser. Hur stor nytta detta arbete fick, får väl historikerna visa någon gång, om nu detta är intressant. Men framgångsfaktorerna som gällde då, gäller fortfarande!

Kalls Intresseförening annonserade här i vårt Kallendarum, för ett drygt år sedan, efter en sekreterare till föreningen och vi var två personer som nappade på erbjudandet. Det blev bara ett protokoll skrivet för mig. Jag blev vice ordförande i föreningen istället och det är ur det perspektivet som jag skriver den här rutan.

Visst hade jag hört talas om Kalls Intresseföreningen under min tid som kommuninnevånare men någon direkt substans i kunskapen hade jag inte. Det visar sig, när bilden efter några månader blivit klarare, att Intresseföreningen befinner sig i ett nät av olika förgreningar, vid sidan om det partipolitiska systemet och som får vår bygd att fungera på ett bra sätt. Jag tänkte ägna några veckor framöver till att bena upp sammanhangen och visa er hur det fungerar av den enkla anledningen att ”vet inte jag hur det fungerar så är det också många andra som inte vet det”. Och visst är ämnet intressant!

OK – att allt är organiserat si och så är väl trevligt och bra att få en inblick i, men vad uträttar då organisationerna egentligen? Vem leder oss att i samlad tropp bygga upp vårt samhälle efter de förutsättningar som gäller idag? Enormt svår fråga att besvara. Jag tror dock tyvärr, att det dröjer länge innan vi kommer att få höra följande uttalande från flera politiska partier samtidigt och i samma fråga: ” Detta tar vi till Riksdagen (eller Landstinget eller kommunfullmäktige) för att på bästa sätt, tillsammans, lösa problemet”.  Vi kommer nog själva att tvingas forma vår framtid som vi vill ha densamma. Men är det inte detta som är själva livet?

Så småningom kommer Kalls Intresseförening att lägga fram en vision som pekar på de möjligheter vi ser år 2014 för att vårt samhälle, till exempel år 2034, skall vara starkt och levande. Men då hoppas jag att ni som är intresserade av ett sådant arbete, också lättar på era innersta tankar och förmågor och bidrar med era kunskaper. Annars blir resultatet klent. Hör av er! Och visst vill hoppas att det partipolitiska systemet vi ännu en gång att försöker sluta upp, bakom eller framför oss!

Byalagen, detta gamla organisationsskick direkt nere vid gräsrötterna. Det lever och frodas här uppe, precis som i många andra, väl bevarade bygder. Det är byalagen som ”äger” Kalls Intresseförening och där börjar vi nästa gång!

… fortsättningen på berättelsen om Kallbygden

Ur ”En bok om Kall” av Gösta Ullberg återger jag en sammanfattning:
”Kalls sockens vapen visar en röd älgkrona över en blå vågskura. Vågskuran är det heraldiska tecknet för vattendrag och det råder väl ingen tvekan om att denna sinnebild ger en riktig föreställning om socknen Kall. Här finns många stora sjöar, som inte bara dominerar den geografiska bilden, utan även den historiska utvecklingen. Alltefter som inlandsisens avsmältning fortskred, vandrade stenåldersfolket in i vår bygd och livnärde sig på fiske och jakt i nämnd ordning. Lämningarna visar att vid Kallströmmen mellan Juvuln och Kallsjön bodde människor redan för 5 – 6 000 år sedan. Och det finns åldersstigna fynd från hela vår socken. Verktyg och vapen, inte bara tillverkade i sten utan även fynd i brons och järn, är representerade och visar på kontinuiteten. Från år 1316 träder Kallbygden för första gången fram i den pappersdokumenterade historiens ljus och då gällde det en taxeringslängd i kyrkligt avseende. De flesta av de gamla bynamnen hittar vi igen från tiden 1400 – 1500-talen. Bygden är gammal.

Varför sockenvapnet andra del är en älgkronan behöver man inte leva särskilt länge här för att förstå.

Byalagen

Det är lätt att tänka sig att redan de tidigare invånarna runt Kallsjön hade frågeställningar som berörde, inte bara den egna familjen utan även grannen och folk som bodde längre bort berördes. Det kan t.ex. ha varit betesfrågor samt fiske och jaktfrågor att avhandla. Och annat. Under tidernas gång så utvecklades dessa sammanhang till den samarbetsform som idag heter Byalag.

I Nationalencyklopedin står följande om byalag:
”sammanslutning av alla jordägare i en by för beslut o.d. i gemensamma frågor”. BET.NYANS: numera äv. utvidgat ”sammanslutning av de boende i ett grannskap för gemensamt agerande, särsk. i frågor som rör närmiljö”. Uttrycket är historiskt belagt före 1520.

Idag finns våra byalagfortfarande kvar och dessutom fungerar de, precis som i historiens början! Följande kontaktperson är angivna i förra Kallendariumet:

  • Kalls Södra Byalag                    Kjell Brattlund           070-322 06 47
  • Huså Byalag                                  Gerd Ganner              0647-422 09
  • Västra Kalls Byalag                   Per-Olov Östman      0647-800 27
  • Konäs Byalag                                Lars Christensson    0647-440 40
  • Kallrör-Vassnäs Byalag           Stefan Hyttmo            0647-430 59

Jag är övertygad om, att om just Du skulle ta kontakt med ditt byalag, skulle det vara en positiv kontakt för båda parter! Kanske borde just du engagear dig i din bygds väl och ve?

Vad gör Byalagen idag? Egentligen samma saker som tidigare men visst har behovet av organisationsformen minskat. Det övergripande politiska systemet har ju mutat in åtskilliga frågor som tidigare låg på just Byalagen. Sammanhangen är ju större idag, större än någonsin tidigare i historien. Men inte alla frågor är borta! Kallbygdens innevånare kämpar på. Områdesstyrelsen – den form av självstyrelse som också finns här, och som skär som en kil genom det homogena politiska landskapet, återkommer jag till i ett senare nummer av vårt Kallendarium.

Socknens stora sjöar ligger på olika höjd över havet och mellan dessa stora vatten rinner eller rann snarare sagt, starka strömmar som för ner vattnet mot Indalsälven och havet. Vi vet hur det gick, uppdämningar och kraftverk så långt ögat når. Skador på bygden uppströms befarades och blev kanske till och med värre än befarat. Kallbygden hamnade liksom bakom de stora stråken och så är det ännu idag. Man beslöt att en viss ekonomisk ersättning till Kalls Socken skulle utgå för dessa skador.

”Regleringspengar” hette det först men heter idag ”bygdemedel”. Pengarna var alltså avsedda för att täcka förlusterna efter olika skador uppströms kraftverk och dammar men medlen åderlåtits idag av klåfingriga politiker på betydande belopp årligen, genom att man t.ex. uppfattat att skadorna även omfattar skidspår i Åredalen. Hur är det möjligt? Återkommer även kring detta.

Ett inslag i Byalagens verksamhet är de fester som arrangeras, minsann inga dåliga inslag i Socknens liv och leverne! Men den idag stora nyttan är att Byalagen är stiftare av Kallbygdens Intresseförening, som har en rad olika uppgifter att hantera. Bland annat hanterar man till en del frågan om hur Bygdemedlen skall fördelas. Här slutar min berättelse för idag.

… del tre på berättelsen om Kallbygden. De två första avsnitten hittar du på hemsidan…

De sex byalagen runt Kallsjön startade 1991 ett samarbetsforum som heter Kallbygdens Intresseförening. Två personer från varje byalag sitter i styrelsen, tillsammans med ordförende, två vice ordföranden, sekreterare och kassör. En ganska stor grupp människor, och min personliga uppfattning är att detta är ett bra förhållande. Visst får vi alla hoppas att informationen från styrelsemötena därmed sprider sig på bästa sätt! Som komplement kan också ett referat från respektive möte enkelt skrivas ihop och publiceras här i Kallendariet, om önskemål så finnes.

Anledningen till att Intresseföreningen bildades var att varje byalag var för sig ansåg sig försvagt gentemot framför allt se de som beslutade över den ersättning (bygdemedel) som utgick och fortfarande utgår som ersättning för vattenregleringarna här uppe – se föregående berättelse. ”Bättre att prata ihop sig och stå enade!” är mottot.

BYGDEMEDLEN

Hur mycket pengar handlar det då om? Snittet bakåt fram till 2010 var knappt tre miljoner per år medan det senaste året var ca två. I storleksordning ser mottagarna ut som följer: Intresseföreningen och olika Företag 15% vardera. Hembygdsgårdar, Va/vatten i byarna och butiker/bensin ca 8% vardera. Resten, knappt hälften av pengarna har gått till allt mellan himmel och jord. Finns efterfrågan kan informationen även här läggas ut på hemsidan.

INTRESSEFÖRENINGEN

Vad gör då Intresseföreningen? Jo, som exempel startade man upp olika utvecklingsgrupper och drog igång olika EU-projekt inom bygden. Man bildade en ekonomisk förening och man drog igång vindkraftsprojektet. Man byggde livsmedelsbutik, servicehus och äldreboende. Man gjorde en fastighetsinventering och bildade också ett fastighetsbolag Man arbetade för inflyttning från Nederländerna (Holland) och startade framsynt upp ett projekt för trådlöst bredband. Denna verksamhet, som numera är såld, ökar nu ytterligare i betydelse sedan bolaget som varit länken mellan Telia och användarna som hade fast telefontäckning, avvecklat sin verksamhet.

Och man startade upp områdesstyrelsen!

OMRÅDESSTYRELSEN

Områdesstyrelsen startades upp i samband med valet 98 och permanentades 1/1 2003. Man kan förenklat säga att en organisation bestående av tre direktvalda personer från Kalls g:a socken samt tre politiskt valda personer sitter i en organisation direkt under Åre kommuns Kommunstyrelse och tar ansvar för Kallbornas barnomsorg, skola F 1-6, äldreboendefrågor samt hemtjänst. Budgeten var 2006 10,7 miljoner kronor.

Vad har man då uppnått med områdesstyrelsen? Jo, gränserna mellan skola, vård och omsorg har (delvis) suddas ut vilket genom korta beslutsvägar gett ökad flexibilitet och. Detta har i sin tur gett ett ökat engagemang, ökad flexibilitet och låg sjukfrånvaro samt möjligheter att driva lokala frågor. Besluten blir också väl förankrade med denna arbetsmodell. Samarbetet med Intresseföreningen finns dessutom med som en positiv faktor. Man får dessutom en lättöverskådlig ekonomi vilket medför en effektiv budgetstyrning. Som exempel på effektiviteten som uppnåtts inom skolan är att samtliga elever uppnår fullgoda resultat!

Min personliga bedömning är att Intresseföreningens och Områdesstyrelsens båda verksamheter varit av avgörande för Kallbygdens utveckling och i huvudsak varit mycket lyckad och till stort gagn för oss innevånare! Inte minst bevisas detta av det riksintresse som visats vårt sätt att hantera samhällsfrågorna. Förutvarande och nuvarande deltagare i arbetet

skall för en kort stund känna sig nöjda!

SLÅ SIG TILL RO – NEJ!
Fortsättning följer…
Jan Lundhag
Vice ordförande, Kallbygdens Intresseförening
jan.lundhag@telia.com

HEJSAN,

… del fyra på berättelsen om Kallbygden…

2034 – om tjugo år, behöver sannolikt en hel del åtgärder ha vidtagits för att vår bygd runt Kallsjön skall vara en fortsatt välmående del av Åre kommun, naturligtvis till stor glädje för oss som bor (eller bodde) här stadigvarande eller temporärt men som alla kan sägas verka här i bygden. Tjugo år är ett kort perspektiv och vi skulle lika gärna kunna sätta ett annat årtal men nu sätter vi tjugo år och så får tankarna vandra iväg åt olika håll istället.

DAGSLÄGET MARS 2014

Kallbygden är berömd för sin initiativförmåga och att genomförandena av idéerna också ger resultat! En rad olika projekt har alltså genomförts under årens lopp och man kan säga att det finns en vana i att jobba i projektform. Nedan följer en enkel inblick i hur det fungerar här.

VAD ÄR MOTORN I KALLBYGDEN?

En synnerligen intressant frågeställning – här finns ju ingen större bransch representerad eller några större arbetsplatser som håller oss samman. Jag tror dock att förmågan att (över)leva i en bygd vid sidan av de stora stråken har gjort innevånarna uppfinningsrika, uthålliga och vana vid att leva ett liv där resor med handelsinslag och till jobb på andra orter ingår som en naturlig del i livsprocessen, precis som den alltid gjort i en glesbygd. Likaså brukar gränshandel vara ett överlevnadsinslag i de bygder där landsgränser ligger nära. Sannolikt är svaren inringade inom följande påstående – den positiva envisheten gör att vi inte släpper taget!

MOTGÅNGAR OCH FRÅGETECKEN

Under sommaren/hösten 2013 har vi smärtsamt blivit medvetna om att nästa strukturrationaliseringsvåg nu börjar drabba oss. Om vi ”följer pengarna” så är den första grundsten som ryckts undan, det faktum att posten inte längre ville bekosta utdelningen av vår post med så stora underskott som man gjort tidigare. Man förbilligade detta genom att köra i egen regi. Pengar försvinner då från den buss- och taxitrafik som fungerat i många år. Det kommer att bli nerdragningar – till vilken nivå? Taxi och buss som just delvis nu fortfarande kör, tar med sig passangerare upp till t.ex. Kallsedet och Kolåsen med omnejd och den verksamheten verkar enligt ryktena att upphöra. Då försvåras eller upphör också den passagerartrafik som gjort det möjligt för  äldre personer i de yttre byarna att proviantera i de livsmedelsaffärer vi har och att över dagen besöka centralorten Järpen vid t.ex. läkar- och tandläkarbesök. Och hur går det för Åre kommuns sociala besök via hemtjänsten etc..?

Hur går det med skolan i Kall, den enda som nu finns kvar? Positivt är att det under senaste perioden fötts en del barn i Kallrör och att befolkningen i den gamla kommunen vid senaste räkningen ökat med 27 personer. Järpen/Mörsils skolsystem drar via de samordningsvinster som finns förknippade med verksamheten till sig närliggande skolor som då läggs ned. Självklart är vi alldeles för få, en bit över 500 personer och åldersstrukturen visar på en mycket sannolik, fortsatt minskning.

En modern fråga – hur går det för de näringsidkare som inte får tillgång till bredband – en absolut förutsättning för att verksamhet skall kunna bedrivas idag?

VAD LEVER VI AV?

Vi tror att det är ganska blandat, precis som det brukar vara. Jord- och skogsbruk finns naturligtvis,

likaså turism och pendling till arbete i andra delar av Åre kommun och annorstädes. Skola, åldringsvård och handel ger några arbetstillfällen. Transporter av personer och gods likaså. Vi kan själva konstatera att skall någonting som kräver hantverkare utföras så kommer dessa alltför många gånger inte från vår bygd utan i bästa fall från andra delar av kommunen, vilket i och för sig skulle kunna utgöra en möjlighet. Sedan har vi den stora gruppen ålderspensionärer med ofta små ekonomiska omständigheter att leva av.

HUR SER FRAMTIDEN UT?

Det är två ”sanningar” vi vet säkert. Den ena är att situationen om 20 år absolut inte kommer att se lika ut som idag – det kommer att vara ”värre”! Den andra är att vi, i icke oväsentlig grad, faktiskt kan styra oss dit vi vill komma!

… förutsatt att vi har en tro på våra möjligheter och att vi kraftsamlar mot de gemensamma målen!

 FÖRUTSÄGBARA INVÄNDNINGAR

Den naturligaste invändningen – ”vi har inga pengar” – är lättast att bemöta av alla frågeställningar som kommer upp i dessa tidiga tankar. Och svaret är en gammal sanning: ”Vet inte vi vad vi vill göra… så vill ingen myndighet satsa pengar och resurser på oss heller”. Eller omvänt – (samhälls)pengar finns i närmast obegränsad mängd om bygden samlat vet vad den vill!

     ”Men har vi så mycket att erbjuda i Kallbygden”? Ett självklart JA! Vi sitter på en guldgruva enligt många trendrapporter inom turismen. Vi har naturupplevelser året runt som lockar människor från såväl Sverige som utlandet. Vi har också flera intressanta besöksmål som lockar olika kategorier människor. Men besökaren av idag vill ha upplevelserna ”serverade”, man vill veta ”hur och när”. Och att exempelvis arrangera en vistelse på 4-5 dagar blir så mycket enklare om vi alla samarbetar och bidrar med olika saker i paketet. Vi ska heller inte glömma de mer exklusiva aktiviteter som exempelvis Auto Lodge och det samlade resurserna i Åre kan erbjuda även här! Kom ihåg att besökaren ska ha ”wow-känsla” med sig hem och Åres ganska ensidiga utbud räcker inte alltid till för deras optimala upplevelse.

”Men om jag känner att det här är något jag kanske inte har så mycket tid att ägna åt”? Vi är alla bra på olika saker. Det viktigaste är att komma igång och prata ihop oss om hur man kan tänka sig att vara med. Det minsta alla kan bidra med är sin egen ambition att ta emot eller ge våra besökare den service våra besökare måste få!

”NÄR SKALL NI SÄTTA IGÅNG?”

När Lundhags i Järpen brann ner till grunden 1998, var frågan som kom från allmänheten alltid densamma: ”När skall ni börja bygga”? Det frågan kom från första dagen, utan tanke på att ett hus som skall byggas kräver en hel del tankemöda och praktiska handlingar innan det syns att ett bygge pågår. Kontakta arkitekt. Vad skall huset användas till? Hur stora skall de olika utrymmena vara? Hur skall utrymmena ligga i förhållande till varandra? Hur stort har man råd att bygga? Ventilera tankar om hur en eventuell senare utbyggnad skall kunna göras. Rita upp huset med planritningar och fasader och hur huskroppen skall ligga på tillgänglig mark. Sök och få byggnadslov. Lös samtidigt som allt detta finansieringen av bygget. Upprätta konstruktionsritningarna. Utlys anbudsförfrågan. Utvärdera inkomna anbud och ta beslut om vem som skall få bygga. Utse kontrollanter. Sedan kanske byggnadstiden är ett år. Och så vidare… Slutsatsen är att Lundhags aldrig hade gått att bygga upp utan att varenda steg av kedjan verkställts! Sådant tar alltså tid! En liknande process är det att starta upp en samhällsutveckling i Kallbygden!

STARTRAMPEN

När Lundhags återuppbyggdes var kanske uppåt 100 personer på olika sätt inblandade i processen och var och en av dessa personer var professionellt engagerade, det vill säga att man gjorde sin insats genom sin yrkesroll. Man visste att det här problemen skall jag lösa för att byggnaden skall fungera. Men hur går det till att engagera uppemot 500 personer i Kallbygden?

 

  • första steget är vi måste kraftsamla – ”sätta ner spettet” – vilket kan översättas med att vi måste plocka fram den huvudidé kring vilken vår framtid kommer att kretsa och utifrån denna sedan bygga vidare… Huvudidén kan vi kalla ”VISION för Kallbygden 2034!” och den kommer i ord att beskriva hur det samhälle vi vill uppnå skall se ut och hur vi skall bära oss åt för att nå detta mål!

 

  • andra steget är att sälja in huvudidén till byalagen och därigenom till er som bor här i Kallbygden! Förhoppningsvis kommer så en lång rad förslag fram som gör att Visionen förbättras på många väsentliga punkter! Visionen fastställs!

 

  • tredje steget – genomföranden under cirka tjugo års tid av det vi gemensamt kommer fram till! Alla goda krafter samarbetar!

Nästa gång – ”VISION för Kallbygden 2034!”  Fortsättning följer…
Jan Lundhag, Vice ordförande, Kallbygdens Intresseförening, jan.lundhag@telia.com

Comments are closed.